SÖK PÅ SIDAN

Kontakta fagersta kommun

Postadress:

Fagersta kommun
737 80 Fagersta

Telefon:

0223-440 00

Fax:

0223-171 01

Öppettider:

08.00-12.00 och 13.00-16.30

Besök oss:

Norbergsvägen 19 
737 80 ­Fagersta

Fagerstas historia

Fagerstas historia fram till 1900-talet blir en berättelse om hur bruksdriften vuxit fram i området.

En stångjärnshammare anlades 1611 på en plats vid Kolbäcksån där järnhantering pågått sedan medeltiden. Hammaren blev början till Fagersta Bruk, runt vilket så småningom ett samhälle växte fram.
Fagersta utvecklades till en tätort relativt sent. Allt kretsade kring bruket. De första hundra åren var verksamheten ganska liten – på 1700-talet bodde 80 personer i Fagersta.
I närområdet fanns ytterligare två betydande bruksmiljöer: Semla och Västanfors. På andra sidan Åmänningen låg Engelsbergs bruk som också har anor tillbaka till medeltiden. Samtliga hyttor ingick i Norbergs bergslag fram till modern tid.

Fagersta Bruk

Fagerstas stora expansion kom i slutet av 1800-talet i samband med industrialiseringen och utvecklingen av götstålsprocesserna. Det var då Fagersta Bruk växte till ett järnbruk med internationellt rykte.

År 1873 grundades Fagersta Bruks AB, ett modernt industriföretag, som fanns kvar ända fram till 1984. År 1900 visade Fagersta Bruk upp sig vid världsutställningen i Paris.

Brukskoncernen bildades 1927 genom en sammanslagning av Fagersta, Forsbacka, Horndal, Kloster och Österby Bruk. Den betydelsefulla koncernen styrdes från Fagersta och hade under lång tid Handelsbanken som huvudägare.

Järn- och stålverken har alltid varit en mansdominerad tung industri. Bruket sysslade även med manufaktur; tillverkning av sågblad, rör, dragen tråd och rostfria produkter. De första kvinnorna började arbeta i industrin under krigsåren. Arbetet bestod i att framställa gevärsrör och granatämnen. Sysslorna vid masugnarna och i stålverken förblev ett manligt revir.
Efter kriget var det framförallt inom hårdmetalltillverkningen som kvinnorna fortsatte sitt arbete. Produktionen av mer kvalificerade produkter som skärstål och bergborrar blev med tiden en betydelsefull produkt.
Bruket upplevde en storhetstid under andra världskriget och blomstrade fram till den första stora stålkrisen under början av 1970-talet då bruket kom att byta ägare flera gånger. Masugnen blåstes ned för sista gången 1979 samtidigt som Fagersta Bruks AB upphörde med all gruvdrift. Vinsten från Fagersta Bruks AB omfördelades successivt till andra branscher i Jan Stenbecks imperium. Stålverk II var i drift fram till 1985 då Kinnevik slutgiltigt lade ned företaget.

Idag sysselsätter dagens industri nästan lika många som Fagersta Bruks AB gjorde. Dagens företag är till stor del avknoppningar av det gamla bruket. Den stora skillnaden är att den tunga industrin är borta. Endast förädlade produkter tillverkas. Företagen har utvecklat sina specialiteter och tillhör numera de ledande inom sina områden.

Fagersta stad

I början av 1900-talet uppfördes stora områden med arbetarbostäder i brukets regi och egnahemsrörelsen gjorde att samhället växte till ytan. Bruket anlitade välkända arkitekter och arbetarna fick förmånliga lån för att bygga eget. Fagersta delades upp i bostadskvarter för arbetarna på östra sidan om industriområdet och en idyll på "Andra Sidan" för tjänstemän och direktörer.
Fagersta fick stadsrättigheter år 1944 då industriorten Fagersta slogs ihop med det närbelägna stations- och brukssamhället Västanfors. På 1950-talet lades grunden för det centrala Fagersta vi ser idag. Målet var att skapa ett idealsamhälle som kretsade kring industrin. Staden genomgick dock stora förändringar under 1960- och 70-talet då drömmen om en storstad ännu var aktuell. Då revs mycket av den gamla bebyggelsen.

Västanfors var ursprungligen en bergsmansby som hette Aspbenning. Här byggdes sockenkyrkan och samhället expanderade när det blev en järnvägsknutpunkt i början av 1900-talet. Västanfors var länge ortens köpcentrum men har under slutet av 1900-talet blivit mer av en stillsam villastad även om några av traktens större industrier ligger där.

Ängelsberg

Idag ingår även samhället Ängelsberg i Fagersta kommun. Ängelsberg består egentligen av tre olika delar; jordbruksbygden Västervåla, stationssamhället Ängelsberg och Engelsbergs bruksmiljö.
När järnvägen drogs till Ängelsberg i två etapper 1875, 1900 växte stationssamhället fram. Det natursköna läget och järnvägen bidrog till att Ängelsberg blev en turistort runt 1900 med en livlig pensionatrörelse. En konstnärskoloni verkade på orten vid den här tiden och kom också att sätta sin prägel på samhällets utformning.
Sockenkyrkan ligger i Västervåla som i likhet med Engelsbergs bruk har anor tillbaka till medeltiden. Bruket var i drift fram till 1919. Genom ett starkt personligt engagemang har bruket bevarats och är idag unikt vilket har gjort att det finns med på UNESCO:s världsarvslista. Världens äldsta bevarade oljeraffinaderi finns på Barrön, idag kallad Oljeön.


Senast ändrad: 2016-02-15

Scrolla upp