En god man eller förvaltare är en person som är utsedd för att hjälpa den som av olika skäl har begränsade möjligheter att själv tillvarata sina personliga och/eller ekonomiska intressen. En förmyndare företräder en underårig person i rättsliga sammanhang. Det vanligaste är att ett barns föräldrar också är barnets förmyndare, men vissa barn har ett behov av att någon annan person utses till förmyndare.

Överförmyndarnämnden, även kallad överförmyndaren, är den myndighet som utövar tillsyn över gode män, förvaltare och förmyndare. Det är också överförmyndaren som utreder någons behov av god man eller förvaltare. I dagsläget är det tingsrätten som beslutar om att någon ska få en god man eller förvaltare, men från den 1 juli 2026 kommer beslutanderätten i så kallade otvistiga godmanskap att flyttas till överförmyndaren. Den som får hjälp av en god man eller förvaltare kallas för huvudman.

Skillnaden mellan godmanskap och förvaltarskap

Att ha en god man

Godmanskap är en frivillig insats för den som vill ha och behöver hjälp med att ta till vara sina personliga och/eller ekonomiska intressen. Om den som har, eller ska få, en god man förstår betydelsen av att ha en god man krävs alltid personens samtycke för att en god man ska kunna utses. Det är en läkare som gör bedömningen om personen i fråga bedöms förstå betydelsen av att ha en god man eller inte.

Godmanskapet bygger på samarbete mellan den som har god man och den gode mannen. Om den som har god man bedöms förstå vad saken gäller kan samtycket återkallas när som helst.

Att ha en förvaltare

Förvaltarskap är en tvångsåtgärd som tingsrätten beslutar om och förvaltaren är utsedd för att hjälpa den som bedöms vara ur stånd att tillvarata sina personliga och/eller ekonomiska intressen. Förvaltaren ska göra det som är bäst för den som har förvaltare, även om huvudmannen ibland vill något annat. Förvaltaren behöver inget samtycke för att få vidta åtgärder i sitt uppdrag. En förvaltare utses bara om det är absolut nödvändigt och förvaltarskapet får inte kvarstå längre än det behövs. Förvaltarskap får inte anordnas om den som behöver hjälp kan få sina behov tillgodosedda genom ett godmanskap. Det kan handla om att den som behöver hjälp är svårt skuldsatt och riskerar att skada sin ekonomi om personen inte får hjälp, eller att det finns personer i den enskildes närhet som försöker utnyttja personen. Då fungerar förvaltarskap som ett skydd för personen.